Rapport från programsensor för masterprogrammet i helsefag 2016

 

Som programsensor vid den Medisinsk-odontologiska fakaulteten vid Universitetet i Bergen vill jag avge följande årsrapport. Handboken för kvalitetssäkring av universitetsstudier vid Universitetet i Bergen ligger till grund för arbetet som programsensor. Enligt detta dokument skall programsensor sända en skriftlig rapport om studieprogrammet utifrån det mandat som fakulteten har gett. Enligt riktlinjerna skall programsensor  ge synpunkter på

 

  1. Pensum,studieupplägg och undervisning
  2. De värderingar som använts i studieprogrammet
  3. I vilken grad programsensor har deltagit i diskussioner om studieprogrammet under perioden
  4. Rollen och uppgifterna som programsensor.

 

I avtalet mellan programsensor och den medicinsk-odontologiska fakulteten är möten mellan progamsensor och fackmiljön preciserad till minimum en gång per år för att samtala om löpande ärenden och överordnade frågor. Programsensor skall också värdera standarden på studierna nationellt och internationellt. Jag har under 2015-16 gått igenom de handlingar som legat till grund för arbetet med att ta fram ett nytt masterprogram i samhälls- och hälsovetenskap vid IGS. Arbetsgruppen för planering av det nya masterprogrammet  fick mandatet att utveckla en ny struktur på det nya masterprogrammet och studieinriktningar som kan säkra att de professionella resurser som finns vid institutet tas till vara och att strukturen svarar mot de behov som finns i samhället.  Jag har deltagit aktivt i arbetsgruppens arbete vid två tillfällen under 2016 då masterutbildningen i hälsovetenskap har diskuterats. Här följer mina synpunkter på den nuvarande masterutbildningen och på den planerade masterutbildningen utifrån de punkter/kriterier som arbetsgruppen fått som direktiv att beakta i sitt arbete.

1-2 Pensum, studieupplägg, undervisning och värderingar

Det nuvarande masterprogrammet i hälsovetenskap är på 120 poäng och har en tvärfacklig och professionsövergripande profil med fyra olika studieinriktningar. Dessa är fysioterapivetenskap, genetisk vägledning, radiografi och bioingenjör, samt sjukepleievitskap/omvårdnad.

 

Masterprogrammet skall öka kunskaper,färdigheter och generell kompetens inom hälsovetenskap. Masterprogrammet har enligt min bedömning  en god vetenskaplig kvalitet och bidrar till en fördjupad kompetensutveckling både fackspecifikt och generellt. Delkurserna som ges är relevanta  och  ger fördjupad kunskap inom olika områden t ex  forskningsmetodik och etik, statistik, vetenskapsteori och metod, teorier om livskvalitet, samt kulturell och praxeologisk teoribildning. Jag bedömer att masterprogrammet generellt håller en god  vetenskaplig kvalitet.

 

Studieinriktningen i genetisk vägledning behöver enligt den diskussion som förts i planeringsgruppen ökade resurser för att möta ökade samhälleliga krav. Studieinriktningen  håller god kvalitet och bidrar till vetenskaplig kompetensutveckling teknologiskt och ämnesmässigt för att möta framtida samhälls- och patientbehov inom detta kunskpaområde. Delkurserna är relevanta. Men eftersom teknikutvecklingen inom genteknologi är snabb har nya frågeställningar av både medicinsk och psykologisk karaktär aktualiserats inom ämnet och kunskapen växer snabbt inom ämnet såväl som behovet av forskning inom ämnet. Kunskap i psykologi med fokus på kommunikation och krisbearbetning kan behöva utökas.Det har diskuterats och är en önskan från studenterna att masterprogrammet  i genetisk vägledning skall tillgodose att gällande EU direktiv för att få ge genetisk vägledning följs och att studenterna kan få den praktik som behövs för att bli auktoriserad genetisk vägledare, vilket kräver resurser och flexibilitet i planering och genomförande av masterprogrammet. Det är enligt min bedömning rimligt att ökade personella resurser tillförs ämnet för att hinna planera,genomföra och utvärdera masterprogrammet i genetisk vägledning i fortsättningen. Detta är också något som har diskuterats i arbetsgruppen och enighet råder om att utökade resurser behövs för detta.

 

Vad gäller planeringen av ett nytt masterprogram stöder jag arbetsgruppens förslag till master i samhälls- och hälsovetenskap. Ett masterprogram i samhälls och hälsovetenskap är väsentligt och följer en utveckling som är gemensam inom Norden och som lyfter fram människors hälsa och resurser i sitt sociala sammanhang och utifrån olika kontexter. Samhälls- och hälsovetenskaplig kunskap kompletterar medicinsk kunskap, är gränsöverskridande och relevant för prevention, vård, omsorg och rehabilitering. Behovet av denna kompetens ökar alltmer då mycket stor del av det hälsofrämjande, vårdande och rehabiliterande insatserna bedrivs utanför sjukhus. Det nya masterprogrammet skall erbjuda både en tvärprofessionell fördjupning inom samhälls- och hälsovetenskap och möjligheter till professionell ämnesmässig fördjupning.

 

  1. Att utifrån tidigare strategirapport värdera osäkerhet och sårbarhet knutet till studenttillströmning i olika master program

Den redovisning av aktiva masterstudenter de senaste åren inom de professionsspecifika masterprogrammen vid IGS visar att samhällsutvecklingen och konkurrenssituationen kräver en ökad profilering och marknadsföring för att attrahera studenter. Arbetsgruppen för den nya masterutbildningen  i samhälls- och hälsovetenskap föreslår en tvärprofessionell gemensam masterutbildning av hög kvalitet med ökad samverkan. Arbetsgruppen har i sin rapport redovisat osäkerheten i dagens situation och har i sina diskussioner beaktat osäkerhet och sårbarhet knutet till studenttillströmningen. Samtal har också förts om befintliga lärarresurser för det nya programmet. Det har då konstaterats att genetisk vägledning är i en mycket sårbar situation då de endast har en lektor i ämnet. De  behöver ökade personella resurser för att kunna bedriva och utveckla sin utbildning och forskningsanknyta den.

 

 

  1. Utifrån samhällsförändringar värdera om master programmen är i harmoni med samhällets behov på kort och lång sikt 

 Arbetsgruppen arbetar aktivt med att harmonisera det nya master programmet utifrån samhällets- och hälso- och sjukvårdens behov. Obligatoriska vetenskapliga kurser kommer att kombineras med fritt valda tematiska kurser inom olika fält. En koppling mellan fördjupad teoretisk och professionell kunskap skall möjliggöras samt en viss valfrihet för studenterna. Ny kunskap och forskning kommer att föras in i programmet.En öppen fråga är om planerade kurser kan öppnas för fler professioner för att bli ännu mer kostnadseffektiva. Det är positivt att studenter inom radiografi, bioingenjörsvetenskap och genetisk vägledning kan läsa kurser inom detta masterprogam, det kan utveckla programmet och troligtvis även leda till nya forskningsinitiativ. Värdefulla  initiativ har tagits t ex att utveckla ett nytt kommunal patientregister som kan användas för forskning.

 

  1. Värdera och föreslå samarbete med andra aktörer som erbjuder master-utbildningar och identifiera en ny roll för IGS/MOF för de kommande 10 åren

Jag föreslår att samarbetet med andra fakulteter succesivt vidareutvecklas utifrån de  resurser som finns i närmiljön och utifrån forskarnas och lärarnas prioriteringar. Det bedrivs både kvantitativ och kvalitativ forskning av hög kvalitet, som kan utvecklas både i ett nationellt och internationellt samarbete. Jag kan också se en delvis ny roll för IGS/MOF att vidareutveckla kunskap och forskning med  fokus på att bygga upp registerforskning  t ex utifrån hälsodata ur HelseOmsorg21, nationella kvalitetsregistret samt MS och diabetesregistren. Ett kommunalt hälso- och omsorgsregister är också under utveckling som kan användas. Registerforskning kan utvecklas i samarbete med Folkhälsoinstitutet.  Forskningssamarbetet med UiO kan vidareutvecklas utifrån de intressen och behov som lärarna och forskarna inom IGS har. Det gäller även valfria kurser kopplat till forskningsprojekt.

 

  1. Värdera vilka mål som utbildningarna bör ha för att utbilda lärare, specialister inom hälsoprofessionerna, forskare eller andra professioner inom fältet

Det gemensamma målet för utbildningarna är att ge studenterna den kompetens de behöver för att främja hälsa och vidareutveckla hälso- och sjukvården nationellt och internationellt. Den nya masterutbildningen i samhälls- och hälsovetenskap skall ge studenterna den kompetens som krävs för att tillgodose inte bara  hälso- och sjukvårdens behov utan även samhällets behov av relevant kunskap av hög vetenskaplig kvalitet.. Forskarna bör få möjlighet att forsknings anknyta utbildningen och fortsätta utveckla tvär-och interprofessionell forskning som kan bidra till hälsa, livskvalitet och en positiv samhällsutveckling. Det finns både professionell bredd och kompetenta forskargrupper inom området samhälls- och hälsovetenskap. Min bedömning är att de olika professionernas egenart, innehåll  och kunskaper har beaktas i planeringen.. Det finns förutsättningar att utveckla nya gemensamma valfria och obligatoriska kurser. De specifika kompetenser som finns vid IGS inom utbildning och forskning har inkluderats i programmen.

 

 

 

 

  1. Säkra att kompetensen i forskningsmetodik, klinisk forskning, och teoriunderlag används på ett optimalt sätt.

För att säkra ovan nämnda kompetens behöver disputerade forskare inom dessa områden knytas till master programmet så att de kan bidra i forskningsanknytningen av utbildningen med relevant forskning via föreläsningar och/eller vetenskapliga artiklar. Jag anser att planeringen av strukturen i det nya master programmet har genomförts i enlighet med fakultetens direktiv. Strukturen kommer i ökad grad än tidigare knytas samman  så att samtliga forskningsgrupper kan bidra med kunskap för att öka den vetenskapliga kvaliteten. De olika professionerna har ansvar för respektive ämnes vetenskapliga kvalitet som tidigare. Den nya strukturen på master programmet innebär att förutsättningar finns för ökad tvärprofessionell kunskapsutveckling och forskningssamarbete också, vilket bör följas upp och utvärderas på sikt.  

 

  1. Värdera hur vetenskapliga mastergrader eventuellt kan samlas i en gemensam utbildning med olika studieinriktningar och vad som kännetecknar denna mastergrad

Den vetenkapliga mastergrad som föreslås är: master i samhälls- och hälsovetenskap. Inriktningen mot hälsovetenskap ersätter dagens inriktningar mot omvårdnad, fysioterapi, genetisk vägledning och RAB-utbildning. Kurser i genetisk vägledning och  RAB bör organiseras separat. En mastergrad i genetisk vägledning ger kompetens som genetisk vägledare. Stora delar av den utbildningen passar in i den nya  mastermodellen, men  klinisk kompetens som vägledare behöver också tillgodoses. Jag rekommenderar att första terminen kan vara gemensam, med kurser i vetenskapsteori, forskningsmetodik och statistik.  Fördjupningen sker i valfria ämnen på de olika studieinriktningarna och i masterarbetet.  Större professionsspecifika ämnen kommer att läggas upp på tvärs över professioner, vilket ger möjlighet att studera gemensamma teman utifrån aktuella samhällsbehov. Dessa behov bör avgöras av de professionella lärarna/forskarna/handledarna.

 

3-4. Programsensors deltagande i diskussioner och rollen och uppgifterna som programsensor.

Underlaget för mitt arbete har varit dokument och rapporter från ansvariga och lärare som arbetat med master programmet i helsefag dvs ansvariga lärare och forskare  inom fysioterapivetenskap, omvårdnad, genetisk vägledning och radiografi/ bioingenjörsutbildning. Jag har också utgått från information i rapporten ”Utveckling av mastersprogrammen vid Institutet för global hälsa och samfunnsmedicin, notat från arbetsgruppen, 2015”. Jag har deltagit vid två tillfällen under 2016  i master planeringsgruppens arbete  och har mellan dessa möten läst dokument och kommunicerat via e-mail med olika personer i gruppen. Jag har vid de tillfällen då jag deltagit i arbetsgruppens sammanträden hållit föredrag om innehållet i olika masterprogram i Sverige och gett synpunkter på de frågor som gruppen har samtalat om. Jag har även träffat studeranderepresentanten vi dessa möten.. Det har varit ömsesidigt konstruktivt. Under 2017 har jag för avsikt att delta på motsvarande sätt.

 

Lund den 2017 01 13

 

Gunvor Gard

Professor

Lunds Universitet