Rapport från
programsensor för masterprogrammet i helsefag 2016
Som programsensor vid den
Medisinsk-odontologiska fakaulteten vid Universitetet i Bergen vill jag avge
följande årsrapport. Handboken för kvalitetssäkring av universitetsstudier vid
Universitetet i Bergen ligger till grund för arbetet som programsensor. Enligt
detta dokument skall programsensor sända en skriftlig rapport om
studieprogrammet utifrån det mandat som fakulteten har gett. Enligt
riktlinjerna skall programsensor ge
synpunkter på
I avtalet mellan
programsensor och den medicinsk-odontologiska fakulteten är möten mellan
progamsensor och fackmiljön preciserad till minimum en gång per år för att
samtala om löpande ärenden och överordnade frågor. Programsensor skall också
värdera standarden på studierna nationellt och internationellt. Jag har under
2015-16 gått igenom de handlingar som legat till grund för arbetet med att ta
fram ett nytt masterprogram i samhälls- och hälsovetenskap vid IGS.
Arbetsgruppen för planering av det nya masterprogrammet fick mandatet att utveckla en ny struktur på
det nya masterprogrammet och studieinriktningar som kan säkra att de
professionella resurser som finns vid institutet tas till vara och att
strukturen svarar mot de behov som finns i samhället. Jag har deltagit aktivt i arbetsgruppens arbete vid två
tillfällen under 2016 då masterutbildningen i hälsovetenskap har diskuterats. Här
följer mina synpunkter på den nuvarande masterutbildningen och på den planerade
masterutbildningen utifrån de punkter/kriterier som arbetsgruppen fått som
direktiv att beakta i sitt arbete.
1-2 Pensum, studieupplägg, undervisning och värderingar
Det nuvarande
masterprogrammet i hälsovetenskap är på 120 poäng och har en tvärfacklig och
professionsövergripande profil med fyra olika studieinriktningar. Dessa är
fysioterapivetenskap, genetisk vägledning, radiografi och bioingenjör, samt
sjukepleievitskap/omvårdnad.
Masterprogrammet skall
öka kunskaper,färdigheter och generell kompetens inom hälsovetenskap. Masterprogrammet
har enligt min bedömning en god vetenskaplig
kvalitet och bidrar till en fördjupad kompetensutveckling både fackspecifikt
och generellt. Delkurserna som ges är relevanta och ger
fördjupad kunskap inom olika områden t ex forskningsmetodik och etik, statistik,
vetenskapsteori och metod, teorier om livskvalitet, samt kulturell och
praxeologisk teoribildning. Jag bedömer att masterprogrammet generellt håller
en god vetenskaplig kvalitet.
Studieinriktningen i genetisk vägledning
behöver enligt den diskussion som förts i planeringsgruppen ökade resurser för
att möta ökade samhälleliga krav. Studieinriktningen håller god kvalitet och bidrar till
vetenskaplig kompetensutveckling teknologiskt och ämnesmässigt för att möta
framtida samhälls- och patientbehov inom detta kunskpaområde. Delkurserna är
relevanta. Men eftersom teknikutvecklingen inom genteknologi är snabb har nya
frågeställningar av både medicinsk och psykologisk karaktär aktualiserats inom
ämnet och kunskapen växer snabbt inom ämnet såväl som behovet av forskning inom
ämnet. Kunskap i psykologi med fokus på kommunikation och krisbearbetning kan
behöva utökas.Det har diskuterats och är en önskan från studenterna att
masterprogrammet i genetisk vägledning
skall tillgodose att gällande EU direktiv för att få ge genetisk vägledning följs
och att studenterna kan få den praktik som behövs för att bli auktoriserad
genetisk vägledare, vilket kräver resurser och flexibilitet i planering och
genomförande av masterprogrammet. Det är enligt min bedömning rimligt att ökade
personella resurser tillförs ämnet för att hinna planera,genomföra och
utvärdera masterprogrammet i genetisk vägledning i fortsättningen. Detta är
också något som har diskuterats i arbetsgruppen och enighet råder om att
utökade resurser behövs för detta.
Vad gäller planeringen av
ett nytt masterprogram stöder jag arbetsgruppens förslag till master i
samhälls- och hälsovetenskap. Ett masterprogram i samhälls och hälsovetenskap
är väsentligt och följer en utveckling som är gemensam inom Norden och som
lyfter fram människors hälsa och resurser i sitt sociala sammanhang och utifrån
olika kontexter. Samhälls- och hälsovetenskaplig kunskap kompletterar medicinsk
kunskap, är gränsöverskridande och relevant för prevention, vård, omsorg och
rehabilitering. Behovet av denna kompetens ökar alltmer då mycket stor del av
det hälsofrämjande, vårdande och rehabiliterande insatserna bedrivs utanför
sjukhus. Det nya masterprogrammet skall erbjuda både en tvärprofessionell
fördjupning inom samhälls- och hälsovetenskap och möjligheter till professionell
ämnesmässig fördjupning.
Den redovisning av aktiva
masterstudenter de senaste åren inom de professionsspecifika masterprogrammen
vid IGS visar att samhällsutvecklingen och konkurrenssituationen kräver en ökad
profilering och marknadsföring för att attrahera studenter. Arbetsgruppen för
den nya masterutbildningen i samhälls-
och hälsovetenskap föreslår en tvärprofessionell gemensam masterutbildning av
hög kvalitet med ökad samverkan. Arbetsgruppen har i sin rapport redovisat osäkerheten i dagens
situation och har i sina diskussioner beaktat osäkerhet och sårbarhet knutet
till studenttillströmningen. Samtal har också förts om befintliga lärarresurser
för det nya programmet. Det har då konstaterats att genetisk vägledning är i en
mycket sårbar situation då de endast har en lektor i ämnet. De behöver ökade personella resurser för att
kunna bedriva och utveckla sin utbildning och forskningsanknyta den.
Arbetsgruppen arbetar aktivt med att harmonisera
det nya master programmet utifrån samhällets- och hälso- och sjukvårdens behov.
Obligatoriska vetenskapliga kurser kommer att kombineras med fritt valda
tematiska kurser inom olika fält. En koppling mellan fördjupad teoretisk och
professionell kunskap skall möjliggöras samt en viss valfrihet för studenterna.
Ny kunskap och forskning kommer att föras in i programmet.En öppen fråga är om
planerade kurser kan öppnas för fler professioner för att bli ännu mer
kostnadseffektiva. Det är positivt att studenter inom radiografi, bioingenjörsvetenskap och
genetisk vägledning kan läsa kurser inom detta masterprogam, det kan utveckla
programmet och troligtvis även leda till nya forskningsinitiativ. Värdefulla
initiativ har tagits t ex att utveckla ett nytt kommunal patientregister
som kan användas för forskning.
Jag föreslår att samarbetet med andra fakulteter succesivt vidareutvecklas utifrån
de resurser som finns i närmiljön och
utifrån forskarnas och lärarnas prioriteringar. Det bedrivs både kvantitativ
och kvalitativ forskning av hög kvalitet, som kan utvecklas både i ett
nationellt och internationellt samarbete. Jag kan också se en delvis ny roll
för IGS/MOF att vidareutveckla kunskap och forskning med fokus på att bygga upp registerforskning t ex utifrån hälsodata ur HelseOmsorg21,
nationella kvalitetsregistret samt MS och diabetesregistren. Ett kommunalt hälso-
och omsorgsregister är också under utveckling som kan användas. Registerforskning
kan utvecklas i samarbete med Folkhälsoinstitutet. Forskningssamarbetet med UiO kan
vidareutvecklas utifrån de intressen och behov som lärarna och forskarna inom
IGS har. Det gäller även valfria kurser kopplat till forskningsprojekt.
Det gemensamma målet för utbildningarna är att ge studenterna den
kompetens de behöver för att främja hälsa och vidareutveckla hälso- och
sjukvården nationellt och internationellt. Den nya masterutbildningen i
samhälls- och hälsovetenskap skall ge studenterna den kompetens som krävs för
att tillgodose inte bara hälso- och sjukvårdens
behov utan även samhällets behov av relevant kunskap av hög vetenskaplig
kvalitet.. Forskarna bör få möjlighet att forsknings anknyta utbildningen och
fortsätta utveckla tvär-och interprofessionell forskning som kan bidra till
hälsa, livskvalitet och en positiv samhällsutveckling. Det finns både professionell bredd och kompetenta forskargrupper inom
området samhälls- och hälsovetenskap.
Min bedömning är att de olika professionernas egenart, innehåll och kunskaper har beaktas i planeringen.. Det
finns förutsättningar att utveckla nya gemensamma valfria och obligatoriska
kurser. De specifika kompetenser som finns vid IGS inom utbildning och
forskning har inkluderats i programmen.
För att säkra ovan nämnda kompetens behöver disputerade forskare inom
dessa områden knytas till master programmet så att de kan bidra i forskningsanknytningen av utbildningen
med relevant forskning via föreläsningar och/eller vetenskapliga artiklar. Jag anser att planeringen av strukturen i det nya master programmet har
genomförts i enlighet med fakultetens direktiv.
Strukturen kommer i ökad grad än tidigare knytas samman så att samtliga forskningsgrupper kan bidra
med kunskap för att öka den vetenskapliga kvaliteten. De olika professionerna har ansvar för respektive ämnes vetenskapliga
kvalitet som tidigare. Den nya strukturen på master
programmet innebär att förutsättningar finns för ökad tvärprofessionell
kunskapsutveckling och forskningssamarbete också, vilket bör följas upp och
utvärderas på sikt.
Den vetenkapliga mastergrad
som föreslås är: master i samhälls- och
hälsovetenskap. Inriktningen mot hälsovetenskap ersätter dagens inriktningar mot
omvårdnad, fysioterapi, genetisk vägledning och RAB-utbildning. Kurser i
genetisk vägledning och RAB bör
organiseras separat. En mastergrad i genetisk vägledning ger kompetens som
genetisk vägledare. Stora delar av den utbildningen passar in i den nya mastermodellen, men klinisk kompetens som vägledare behöver också
tillgodoses. Jag
rekommenderar att första terminen kan vara gemensam, med kurser i vetenskapsteori,
forskningsmetodik och statistik. Fördjupningen
sker i valfria ämnen på de olika studieinriktningarna och i masterarbetet. Större professionsspecifika ämnen kommer att
läggas upp på tvärs över professioner, vilket ger möjlighet att studera gemensamma
teman utifrån aktuella samhällsbehov. Dessa behov bör avgöras av de
professionella lärarna/forskarna/handledarna.
3-4. Programsensors deltagande i diskussioner
och rollen och uppgifterna som programsensor.
Underlaget
för mitt arbete har varit dokument och rapporter från ansvariga och lärare som
arbetat med master programmet i helsefag dvs ansvariga lärare och forskare inom fysioterapivetenskap, omvårdnad,
genetisk vägledning och radiografi/ bioingenjörsutbildning. Jag har också
utgått från information i rapporten ”Utveckling av mastersprogrammen vid
Institutet för global hälsa och samfunnsmedicin, notat från arbetsgruppen,
2015”. Jag har deltagit vid två tillfällen under 2016 i master planeringsgruppens arbete och har mellan dessa möten läst dokument och
kommunicerat via e-mail med olika personer i gruppen. Jag har vid de tillfällen
då jag deltagit i arbetsgruppens sammanträden hållit föredrag om innehållet i
olika masterprogram i Sverige och gett synpunkter på de frågor som gruppen har
samtalat om. Jag har även träffat studeranderepresentanten vi dessa möten.. Det
har varit ömsesidigt konstruktivt. Under 2017 har jag för avsikt att delta på
motsvarande sätt.
Lund
den 2017 01 13
Gunvor
Gard
Professor
Lunds
Universitet